Naprapaten har ordet

Nedan finner du artiklar skrivna utifrån MIN vardag som naprapat. Tips och råd som du kan finna nyttiga i ditt vardagsliv men även mina egna tankar och synsätt på vardagliga problem. Allt ifrån varför vi får ont till träning och allt runtomkring! Håll till godo!

Stretch vs Rörlighetsträning

Som vårt levnadssätt ser ut idag är det av stor betydelse att försöka hålla sig rörlig för att motverka alla olika belastningar vi utstår. Allt ifrån att klara av en dag sittandes framför datorn till att optimera resultat i träning. Men vad lämpas bäst för just dig, stretch eller rörlighetsträning? 

Min bild är att rörlighetsträning skapar funktion över leder där muskler, ligament, ledkapsel och leden i sig arbetar tillsammans för att skapa en optimal funktion för att förhindra skador, snedbelastningar och överbelastningar. Vi måste se varje led ur ett tre dimensionellt perspektiv och förstå att alla strukturer samverkar för att leden skall fungera optimalt. 

Stretching ur min synvinkel skapar inte samma funktion. Stretchen utövas till största del i en statisk position som inte är helt i linje med vad våra leder behöver sätt ur ett rörlighets perspektiv. Ofta är det enbart en muskel/muskelgrupp som statiskt stretchas vilket i min värld skapar ett felaktigt informationsflöde till hjärnan. Stretchar vi ut en sida av en led så kommer kroppen vilja motverka den obalansen som skapas, vilket i sin tur KAN skapa bristande funktion och andra belastningar i leden. 

När jag träffar patienter i vardagen så försöker jag promota rörelseträning så som yoga och olika typer av träningsformer med egna kroppen. Träningsformer som skapar kroppsmedvetenhet i rörelse, lär dig känna din egna kropp!

Men det händer att jag faktiskt använder mig av stretching. Då handlar det alltid om problembilder där individen i fråga är helt omotiverad och vill inte lägga tiden för att träna/rörelseträna, här kan stretching komma in som ett väldigt bra (enkelt) hjälpmedel för att väcka muskler som legat krampade under en längre tid. 

Ett bra exempel är stora sätesmuskeln. Dag in och dag ut så sitter vi, påväg till jobbet, på jobbet och hemma i soffan. Under ett sådant förhållande stimuleras inte muskelns funktion alls, vi skapar ett mönster där kroppens största muskel är en sittkudde. Här kan stretching vara ett väldigt på alternativ för att väcka muskelns funktion och bryta det krampande/spända rörelsemönstret. 

Det viktigaste är, lär känna din kropp och vad just du behöver för att må lite bättre. Luras inte av alla nya flashiga råd och rön om du faktiskt har hittat något som du tycker fungerar. Stretch kanske är helt i linje med detta. Mår du bra av stretch så är det bra för dig, därför är detta ett ämne som är svårt att diskutera. Men denna generella bild är den jag utgår efter och tror stenhårt på. 

Vi är dynamiska, rörliga organismer så varför skapa en ”falsk rörlighet” där vi endast har skapat en ökad tålighet i musklerna att utså statisk utsträckning? 

Smärta, psykisk upplevelse

I mitt arbete så jobbar jag till större delen med människor som har ont, akut eller långvarigt. Oavsett typ så är smärta väldigt svårt att tolka då du är den enda som kan uppleva din egna smärta. Ingen annan kan säga till dig att du har si och så här ont. Därför anser jag det är ytterst viktigt att försöka förstå sig på sin egna smärta. Varför har jag ont? När har jag ont? Vad härstammar min smärta ifrån? Kan jag göra något själv för att lindra min smärta? Lättare sagt än gjort! Texten nedan kommer jag rikta gentemot långvarig smärta och försöka ge en bild och ett exempel på en av komponenterna i hur vi tolkar smärta olika. 

Smärta är kroppens varningssystem nr 1. Någonting har hänt som rubbar balansen i kroppen. Signaler skickas från det drabbade området upp till hjärnan där det ska tolkas och bearbetas för att kunna avgöra hur allvarligt det är samt vilka åtgärder som behövs vidta. Handlar det om ett organ som håller på att kollapsa eller är det en fysisk skada på en vävnad. Här vore det väldigt behändigt om smärtsignaler från en specifik vävnad eller organ tolkas på samma sätt hos olika människor. Men så är ej fallet… Varför??

Alla har vi någon gång upplevt smärta i någon grad och vi har helt och hållet olika relationer till varje smärttillfälle. Vilket medför att om två olika individer skulle utsättas för exakt samma smärta kommer deras hjärna tolka detta på olika sätt. Graden av smärta kommer i de flesta fall skilja, en kanske upplever en outhärdlig smärta medan den andra upplever någonting helt annat Jag är i min vardag helt övertygad om att det handlar om vad man har varit med om tidigare och i vilket sinnelag du var i när du upplevde smärta. 

Exempel: Låt oss säga att någonting i din vardag inte stämmer, på något sätt upplever du en livskris. Samtidigt börjar en axel krångla. Det gör ont, svårt att röra axeln och det vägrar ge med sig, det blir till och med värre! ”Fan också, ska axeln börja göra ont nu också”. Nu behöver hjärnan tolka två olika typer av smärtor, den psykiska och den fysiska. Och vad händer? Signalerna kommer att blandas i hjärnan och smärtan i axeln kommer att sammankopplas med den psykiska smärtan. Resultatet blir att vi sammankopplar en enklare fysisk smärta med den mer komplexa och jobbiga psykiska smärtan. 

Alla har olika förmågor att ta hand om smärtsignaler och kunna sålla vad som är vad i hjärnan, men jag tror stenhårt på att i ett liknande exempel skapar vi en oro gällande smärta. För nästa gång en liknande fysisk smärta dyker upp kommer hjärnan tolka det som mer allvarligt då det finns lagrade känslor kring den fysiska smärtan som direkt gör oss påminda om den psykiska smärtan vi upplevde senast vi hade ont fysiskt. 

Se kroppen som en enhet. Kanske är det mer än din axel som behöver rehab? 

Smärta och träning barn

Jag vill fortsätta prata träning och vill rikta detta inlägg speciellt till er tränare/ledare som håller på men yngre individer, i alla sporter!

Allt fler yngre kommer till mig med besvär i muskler och leder. Allt från huvudvärk, till ryggvärk, till oprovocerad smärta i knä osv osv. Jag ställer mig frågan VARFÖR? Varför har en såpass rörlig och ”lättanpassad” kropp ont? Det enkla svaret är att barn rör sig på tok för lite generellt idag och vi skapar stillasittande belastningar som i sin tur skapar smärta. Men de ungdomar/barn som faktiskt rör på sig i sin idrott, varför får de ont?

Jag var tränare i ett ishockeylag födda -05 för två år sedan. Extremt duktiga på ishockey, MEN, 1 av 25 kunde göra en ordentlig kullerbytta. 1 av 25… Med min övertygelse över att ”enkel gymnastik får alla lära sig på idrotten i skolan” frågade jag en av spelarna vad de gör på idrotten i skolan och fick svaret ”spelar innebandy och fotboll”…

Det jag vill få sagt är att för att skapa en OPTIMAL fysisk utveckling för växande individer behöver vi lära dessa kroppar att röra på sig! Kunna göra en kullerbytta utan skrika ”åh fyfan vad stel jag är”, att faktiskt kunna göra en helt ok hjulning. KROPPSKONTROLL skapar förutsättning för att senare kunna specialisera sig inom idrott eller annan typ av träning och i långa loppet se till att skador inte uppstår lika lätt. Och eftersom att skolan (inte alla) missar denna del av olika skäl anser jag att det är av största vikt att tränare och ledare som håller på med växande individer släpper garden och faktiskt försöker implementera rörelse med fokus på kroppskontroll och koordination i samband med all typ av idrottande. 

Kan vi göra det är jag helt övertygad om att vi kommer skapa individer som håller vardagliga krämpor borta samt att vi maxar den fysiska potentialen i VARJE INDIVID.

Tåls att tänka på!

Hitta motivationen och skapa kontinuitet

Hur kommer jag igång? Hur hittar jag motivationen? Enklare sagt än gjort men någonstans måste vi börja och det här är ett exempel som jag tror stenhårt på!

För att komma igång och hitta ett drag kring träning igen är det väldigt viktigt att du börjar med någonting som du faktiskt klarar av att göra. Någonting du känner dig bekväm i. Börja inte med att kasta dig in något helt nytt och börja jämför dig själv med någon som är djupt inbiten i just den typen av träning. Du tränar för din skull, ingen annans. Börja lätt. Hitta någonting där du känner att det här kan jag göra på kontinuerlig basis. Det är nr 1. Kontinuitet. Men även detta är lättare sagt än gjort, därför måste vi gå in med ett lite annorlunda mind set till själva träningen.

För att kunna skapa en kontinuitet och hålla motivationen uppe ska du efter ett pass känna dig såpass fräsch dagen efter att du kan träna igen. Åk inte till gymmet och maxa dig själv VARJE pass. Det enda det bringar är en onödigt mental påfrestning samt att kroppen tar stryk vilket mynnar ut i att du är trött i kroppen och knoppen i 2-3 dagar efter passet. 2-3 dagar där du inte alls känner för att träna. 2-3 dagar som skapar ett uppehåll i din träning, ett uppehåll tillräckligt långt för att få dig att ifrågasätta om du verkligen ska träna dag 3-4. 

Försök istället att under varje pass hitta en balans mellan utmaning och svårighetsgrad. Se till att inte utmana dig så hårt att du tar ut dig till max och lägg ribban på en nivå där du inte tycker att träningen blir tråkig. Se till grafen som beskriver när du hittar ett ”flow” i din träning. Ett stadie där tiden bara rinner iväg och du tänker inte på någonting annat än här och nu. Så skapas kontinuitet. Helt övertygad!

Ett exempel: om du kan göra MAX 10 chins, bör du då köra 10 chins varje pass? NEJ. Gör 5, gör dig förberedd för att göra 5 dagen efter och dagen därpå! Vem tror du i slutändan har tränat mest? Den som går till gymmet för att köra slut på sig varje dag och behöver 2-3 dagars återhämtning eller den som kommer till träningen varje dag och hittar sitt ”flow”?

Så ut och sök efter flow inte utmattning!!

Träning efter ”karriären”

Vi ska prata träning. Vi ska prata om synen som många idrottande ungdomar får på att träna och vi ska prata lösning.

Som ”co-writer” och exempel finns min kära kusin med som hjälp. Jonathan har spelat hockey hela sitt liv och tränat som ett odjur, precis som alla hockeyspelare växer upp med. Jonathan har spelat tv-pucken och var tidigt uppe och spelade a-lags hockey. Träning har alltid varit av högsta prio för att bli så bra som möjligt för honom. Men vad händer när nålsögat blir för tight? Vilka erfarenheter gällande fysisk aktivitet har Jonathan tagit med sig nu när ”karriären” är över?

Idag är Jonathan en duracellkanin som tränar kampsport kombinerat med olika typer av cardio och styrketräning. Men det tog ett tag innan suget och glädjen till att röra på sig kom tillbaka. Känslan till träning var ångest, rörelse var ett straff och det var helt enkelt inte roligt. Kan det vara kopplat till en för smal bild av träning i stort byggdes upp under alla år av hårdsatsande?

Vi måste självklart förstå att bilden är komplex. Du måste träna extremt hårt och gnugga igenom tuffa perioder för att bli riktigt bra på något men frågan är hur pratar vi om träning till ungdomar i idrotten? Varierar vi den specifika träningen för varje individuell idrott med att faktiskt koppla barmarksträning till något roligt och stimulerande? Alla kommer inte bli proffs men alla kan vara fysiskt aktiva.

Den generella bilden är att vi pratar om det på tok för lite och att många kommer ur sitt idrottande med en bitter eftersmak till rörelse, ångest känslan att ta sig till ”det förbannade” spåret ligger så nära fortfarande. Idrotten är det bästa forumet för fysisk aktivitet så se till att utveckla ungdomar till att tycka det är roligt att träna! 

Resultaten kommer öka och den fysiska standarden kommer öka!

Rörelsemönster

För att avsluta den förenklade bilden av rörelsemönster vill jag öka förståelsen för hur vårt vardagliga liv kan ge olika kompensationer i nervsystemet. 

Den generella vardagen för många idag är att vi är för stillasittande och ensidiga, på arbetet och på fritiden. Det som händer när vi inte utsätter kroppen för någonting som ”bryter” vardagen är att vi fastnar i detta stillasittande och ensidiga rörelsemönster. Kroppen intar den position som den utsätts mest för. Kompensationer börjar byggas upp för att hålla det som hjärnan vill tolka som en neutral position, använder vi höger mer än vänster måste vi kompensera åt vänster för att hålla en neutral position, väldigt enkelt exemplifierat. När vi går tillräckligt länge utan att dessa kompensationer ”bryts” byggs de istället på och blir fler kompensationer än vad vi klarar av att hantera=smärtsamt rörelsemönster. Det är här aktiv rörelse är så viktigt. Något litet på en kontinuerlig basis räcker långt! 

Det viktiga är att börja någonstans, sätt allt i perspektiv till din egna vardag och vad du själv behöver göra dör att må bättre! Kanske du har 10-15 minuter över varje dag? BRA, se till att lägg de minuterna på dig själv. Utveckla dig själv och fastna inte i gamla vanor som skapar smärtande rörelsemönster! 

Det lilla gör skillnad! 

Rörelsemönster, nervsystem och psyke

När vi pratar nervsystem och fysisk funktion glömmer vi OFTA bort ”the overlord”, centralen där ALLT bearbetas och tolkas. Hjärnan. 

Med hjälp av nervsystemets trådar ut ifrån ryggmärgen styrs alla kroppens fysiska funktioner(både viljestyrda och icke viljestyrda). Enkla kroppsliga funktioner som gör att vi överlever och fungerar optimalt. Det mer komplicerade att förstå är själslivet och den psykologiska delen av hjärnans kapacitet. 

Det är personlighetsdrag, viljor, oviljor, ifrågasättningar, lycka, olycka, stress, ångest, depression och mycket mer som ska tolkas och bearbetas i hjärnan. Vad händer då med de fysiska funktionerna när de psykologiska funktionerna blir för mycket för hjärnan att hantera? (Vid exempelvis okontrollerad stress eller depression).

Vi vill skydda det mest vitala, vi vill inte ha ”problem” mellan öronen. Ingenting gott kommer ur att vi ifrågasätter vårt egna ego på grund av för mycket intryck i vårt psyke. Alltså börjar vi förlägga smärta ut i kroppen, ofta på ställen där vi har haft ont förut, inte alltid. Allt detta då fysisk smärta är enormt mycket enklare att bearbeta än psykisk smärta. Alltså skapar vi ett smärtande rörelsemönster som härstammar ifrån ett överbelastat psyke. 

Vi kan inte hantera alla tankar om allt hela tiden. Olösta frågor är det värsta som finns för vår psykiska funktion. Så se till att PRATA, sätt ord på dina tankar och funderingar. Genom att sätta ord på våra tankar övergår ältandet till en objektiv(fysisk) form som är ENORMT mycket lättare att bearbeta och förstå innebörden av. 

The mind is an amazing thing!

Smärtande rörelsemönster

Förståelsen för hur ett rörelsemönster ändras är komplext. Nedan följer en förenklad bild av ett ytterst vanligt problem som handlar om ett ändrat rörelsemönster! 

Ofta möter jag människor som varit hos olika professioner med någon typ av lokal smärtproblematik, ex ländryggen. Tydligt vart smärtan sitter, tydligt i vilka rörelser smärtan kommer. Allt är tydligt! Men är det rätt att enbart behandla och tipsa om övningar för just det området? NEJ. Allt har en orsak! 

Känslan efter en ”symptombehandling” är oftast att det blir bättre för stunden och kanske någon vecka efteråt, men problemen kommer tillbaka! Varför? Rörelsemönster!! Nervsystemet styr allt. Så enkelt är det, har vi en smärta på ett väldigt tydligt område utan någon form av utlösande trauma handlar det ALLTID om olika typer av kompensationer i nervsystemet. Kanske låg du och sov dåligt för 1 månad sedan och fick ont i nacken, men som sedan släppte. 1 vecka senare dyker det upp en ny smärta som den också försvinner. Ytterligare en vecka senare börjar nacken OCH den nya värken göra sig påmind, men det släpper igen! Till slut har denna onda spiral satt sig så pass djupt att det blir för mycket kompensationer och nervsystemet går på overload, nu vi välkomnar ett härligt ryggskott, en nackspärr eller liknande. 

I ett case som detta har vi alltså skapat ett rörelsemönster under en tid som gör att nervsystemet hela tiden kompenserar för att undvika den ursprungliga smärtan. Vilket bidrar till att det som var ”ett normalt” rörelsemönster nu är ett smärtsamt ”felaktigt” rörelsemönster. Enkelt beskrivet. 

Behandla kroppen som en enhet, inte del för del! Nervsystemet styr ALLT!

Träning idag

Träning och framför allt rörelse har de ABSOLUT mest fördelaktiga effekterna gällande både fysisk och psykiskt välmående, det är sedan gammalt. Men har vi förvridit synen på rörelse? Har vi skapat en syn på träning som faktiskt kan upplevas som stress? Fancy kläder, fancy gymkort, fancy nya träningskocept och ett konstant “dömande” kring om du tränar eller ej. 

Vid otaliga tillfällen har jag träffat människor som kommer med 711 olika övningar och träningsprogram som de fått sagt ifrån olika håll att det här är “the shit”. Förstå mig rätt, träning kan lösa väldigt mycket problem som härstammar i rörelseapparaten, men vad händer när du misslyckas med att göra de där 711 övningarna VARJE dag? Det kanske inte bara går, livspusslet går inte ihop. Är dessa övningar då “the shit”? NEJ. 

Min starka upplevelse är att träning och rörelse har blivit en stress för många då den generella synen är att du MÅSTE träna, att du MÅSTE göra de här 711 övningarna. Men när verkligheten lägger sig i och träningen inte blir av bildas en känsla av misslyckande, “fan, jag tränade inte idag heller”. När detta händer börjar den onda spiralen med att smärtan eventuellt ökar, men inte på grund av utebliven träning utan på grund av stressen kring att du känner ett misslyckande. Vi vill inte hantera stress på en daglig basis, gör vi det skapar vi förutsättningar för det redan smärtande rörelsemönstret blir ännu mer smärtsamt då vi hellre har ont i ex ryggen istället för hjärnan går på overload.

Lärdomen med detta inlägg vill jag ska vara: 

  1. Se till dig själv, vad fungerar för mig/vad behöver jag göra för att må lite bättre varje dag. 
  2. Börja i liten skala, se till att det är genomförbart utan att det hotar vardagen. 
  3. Se till att ha kul under tiden du tränar! 
  4. Sist men inte minst, jämför dig inte med någon annan idag. Jämför dig själv idag med dig själv igår.

Naprapat eller Kiropraktor, vad är skillnaden? 

Har du någon gång haft ont i ryggen eller i rörelseorganet är sannolikheten stor att du hört talas om naprapater och kiropraktorer. Två yrkesgrupper som är ledande inom manuell terapi i Sverige. Båda naprapaten och kiropraktorn riktar sin behandling sig mot muskler, leder och senor. I många avseenden är de två behandlingsmetoderna lika varandra och det kan vara svårt att se någon skillnad. 

Naprapati

I början av 1900- talet när naprapatin växte fram gjorde den det genom kiropraktiken, men fokuserade ganska strikt på att behandla muskler, senor och fascia. Detta då grundaren av naprapatin ifrågasatte varför kiropraktorn enbart behandlade ryggen och inte de omkringliggande strukturerna. Så med grunden ifrån kiropraktorerna skapades en ny gren inom manuell terapi som ska se till hela kroppen. Naprapati står för att ”söka ursprunget” till besvär relaterade till rörelseapparaten. 

Kiropraktik

Kiropraktiken grundades före naprapatin och har sitt ursprung ifrån USA. Syftet när yrket växte fram var att justera patientens rygg på olika sätt för att återställa funktionen. Kiropraktorn i begynnelsen jobbade enbart med patientens rygg. Teorin som kiropraktorn utgick ifrån är att ryggen är kopplad till större delen av kroppen och att ursprunget ifrån besvär kommer ifrån kotornas ställning i ryggen.

Likheterna är naturliga

Ju mer yrkena har vuxit fram blir likheterna mer och mer tydliga. Från början var det naprapaten som arbetade med muskler, senor och fascia medan kiropraktorn arbetade enbart med ryggen. Idag integreras båda typerna av teorier och faktiska behandlingsmetoder i båda yrkena. Allt detta för att uppnå maximalt behandlingsresultat.

Alltså kan man säga att de två yrkena har växt ihop på ett sätt där det är svårt att verkligen definiera vad som är skillnaden. Utbildningarna har sina grundteorier men liknar varandra mer och mer. Detta ur ett patientperspektiv är enbart positivt då du som patient ej behöver slussas runt mellan olika terapeuter eller instanser, kiropraktorer kan behandla muskler likväl som naprapaten kan behandla ryggen. 

Som beskrivet finns det alltså mer likheter än skillnader och ändå kan det skilja ganska mycket i hur olika naprapater och olika kiropraktorer väljer att lägga upp sin behandling. Den första och mest avgörande anledningen till det idag är vad terapeuten själv tror hjälper individen ifråga. En behandling behöver inte vara den andra lik. Den andra anledningen är vilka typer av vidareutbildningar terapeuten i fråga har genomfört. Efter grundutbildningen finns ett hav av olika metoder för att utöka kunskapen inom vissa typer av behandlingsmetoder, exempel på några är: akupunktur, dry needling, personlig träning. 

Vem ska jag som patient välja?

Enkelt beskrivet så ska du välja den terapeut, naprapat eller kiropraktor som du själv känner dig trygg hos och som du litar på. Är du osäker så ring till din lokala naprapat eller kiropraktor så svarar de mer än gärna.